Låt kursdeltagaren vara hjälten i din kurs!

Kan vi som skapar kurser lära oss något från filmens berättandeform? Om du kliver in i deltagarens skor och ser läroresan inifrån - så har den likhet med hur en klassisk berättelse är uppbyggd.

Tänk att kursen du skapat är som en en film där huvudpersonen (den lärande) ger sig ut på en (livs)avgörande resa och med hjälp mentorn,  utrustad med nya färdigheter, både inre och yttre, klarar av utmaningar och räddar situationen på jobbet med sina nya färdigheter.

När du tar den lärandes perspektiv så ser hens resa ut som en dramaturgisk kurva i en film.

Först introduceras de till en ny värld av kunskap.  De möter en första utmaning och kommer till en point of no return när de kastas ut i ett okänt projekt med andra deltagare.

De fortsätter att ta sig över nya hinder hela vägen genom kursen, skapar nya sätt att tänka, bygger nya relationer.

På slutet måste de samla upp allt de lärt sig för att klara av den sista stora uppgiften, hela vägen till presentationen.

Hur kan vi designa så att kursdeltagarna känner sig som hjältar?  Hur kan vi planera för att  få till slutuppgifter som innefattar allt som lärts ut i kursen?

Kanske det viktigaste med den här tankeövningen är att vi kan leva oss in i deltagarens resa och göra den än mer spännande och engagerande. På Berghs arbetar vi ofta med verkliga case som fundament och motor i kurser och där finns en tydlig transformation för studenter när de tar sig an problem som ofta känns lite för stora i början av varje kurs. De känner sig som hjältar.

Jag som håller kurser i storytelling kunde inte låta bli att applicera på min kurs och då kan det bli ungefär så här för en deltagare, som vi kallar A:

A ser fam emot att få gå en kurs i storytelling och hon känner sig nyfiken och peppad att få lära sig nåt nytt. Hon kan redan en del om ämnet och det vore skönt att få det bekräftat. Hon gillar löftet att kunna jobba med skarpa case i kursen men hon förstod inte att hon skulle skriva en personlig historia och framföra den inför de andra deltagarna. Redan dag ett. Hon våndas.  Det står mellan rädslan att eventuellt misslyckas eller möjligheten att klara av utmaningen? Hon tar steget ut i det okända och börjar skriva.

Tempot är högt, i princip varje timme tvingas hon lösa nya problem hon inte tänkt på innan och plötsligt var första historien klar. Hon upptäcker nya sidor hos sig själv och förmågor hon inte använt på jobbet på länge.

När kursen närmar sig slutet kommer sista uppgiften och A inser att hon måste använda allt hon här lärt sig för att klara av den. Hon öppnar för feedback från sina nya vänner i kursen - och inser att hon kan bidra med något till deras case.

Känslan blir som starkast när hon inser att det som verkade svårt och farligt i början nu var som en del av hennes sätt att se på världen. Det skulle bli härligt att börja använda det nya hon lärt sig på jobbet redan nästa dag.

The end.