Den här artikeln är inaktuell (eller gammal).  Här är Berghs aktuella kursutbud!

”Energin som finns i det här huset, man skulle kunna driva ett litet land på den”

rak tavling front

Egentligen hade de fullt upp med D&AD. Men så dök YCN upp med en rolig brief, och tankearbetet liksom började av sig självt. Några månader senare var bidraget färdigt och sent i somras kom så brevet som berättade att reklamstudenterna Andreas Ekelund, Rickard Beskow, Viktor Jacobsson och Michal Sitkiewicz gått hela vägen till vinst. Vi samlade vinnarna för ett samtal om tävlingar.

Skrivet av Berghs School of Communication
Augusti 31, 2011

Varför valde ni att delta i YCN Student Awards?

Michal Sitkiewicz: Det fanns ganska många briefer att välja mellan, vilket på ett sätt nästan är jobbigt. Då kan det bli så att när det går dåligt i en vill man hoppa över till nästa. Det ska man absolut inte göra.

Viktor Jacobsson: YCN hade en väldigt bra och rolig brief som vi föll för.

Briefen ni valde var för ölmärket Tuborg, på vilket sätt är var det en rolig brief?

Andreas Ekelund: Vi gillade att den inte var lika seriös som många andra, det kändes mer som en rolig grej.

MS: Man skulle hitta på något som gjorde att ungdomar lever lite mer ”unleashed”. Det var både ett tydligt koncept och öppet att tolka fritt.

Hur lång tid hade ni på er?

Rickard Beskow: Briefen kom in innan jul och man skulle lämna i februari-mars. Det var nästan för lång tid, processen blir så utdragen. Man börjar jobba lite i början men det är inte så effektivt först. Egentligen var det bara riktigt effektivt de sista veckorna.
Hur kom det sig att det blev just ni fyra som arbetade tillsammans?

VJ: Vi kom bra överens och umgicks även utanför skolan. Så vi pratade om att jobba ihop och så blev det så. Eftersom vi redan umgicks en del så var det enkelt att hitta tiden och kändes inte lika mycket som en uppoffring att sitta varje helg.

RB: För oss har det funkat väldigt bra att jobba tillsammans, men det beror på vad man är för typ av personer. Är det fyra väldigt starka viljor som alla vill styra och ställa är det nog svårare.

VJ: Vi har inte skrikit på varandra en enda gång.

Ni presenterade en app som registrerar allt som händer under en utekväll: vilka man pratar med, om man dansar och hur många öl man dricker. Hur gick era tankegångar där?

AE: Den är bra att ha när man träffar mycket folk.

VJ: När man går ut händer det ju ganska mycket och man har inte tid att reflektera kring allt. Så vi tänkte att det vore bra att ha en app som sparade allting.

Är appen tekniskt genomförbar?

RB: Ja. Vissa delar är förstås mer avancerade än andra men rent tekniskt är den genomförbar.

VJ: Det vi har gjort är egentligen att slå ihop en rad olika appar som vi använder till en och samma.

RB: Funktionerna finns redan i telefonen så det är bara att vi utnyttjar dem och gör ett hjälpmedel av det i stället.

Ert tävlingsbidrag var en casefilm (och den kan man se här!). Varför då? 

RB: Det handlar förstås inte om att man måste göra en casefilm utan att man måste göra ett bidrag som man kan presentera på tydligt och bra sätt. I och med att marknadsföringen inte längre är bara en print utan mer komplex så är det krångligare idag, därför är casefilmer det smidigaste sättet. Men självklart handlar det om att sticka ut där också. Juryn får in hur många filmer som helst och gör du en helt vanlig casefilm är chansen att de lägger tid på den ganska liten.

VJ: Man har ju hört de kollar på runt 1000 filmer om dagen, och blir de inte fångade inom 30 sekunder så skippar de att kolla på den. Då är det ju väldigt trist om man lagt ner två månaders jobb.

MS: Jag vet ju själv hur jag kollar på casefilmer, spolar hela tiden.

VJ: Det är youtube-fenomenet.  Man orkar kolla trettio sekunder, sen tröttnar man. Det roligaste med casefilmer är nästan när det kommer fram klasskamrater som har kollat på det och tycker de är bra. När man inser att ens idé skulle göra nytta i verkligheten.

Ni vann YCN, grattis till det! Hur gick det till när ni fick veta att ni hade vunnit?

VJ: Det kom ett brev. Det var väldigt fint, YCN är nog en av få tävlingar där företaget bakom briefen, Tuborg i det här fallet, också hade skrivit vad de tyckte. I brevet stod att de tyckte vi hade en jättebra idé för vår målgrupp.

AE: Och det stod också att de var intresserade av att jobba vidare med idén.

Man kan självklart inte vinna varje gång, men vad händer när man inte vinner? Blir man sur på riktigt?

VJ: Det är klart man blir besviken, men det är inte på blodigt allvar. Det är fortfarande så att man har ett bra case efteråt, det är så man får se det.

MS: Portfolion har man ju kvar ändå. Det är ju mest det man använder tävlingsbidragen till i efterhand.

RB: De leder ju till jobb också. Tack vare vårt bidrag till D&AD, till exempel, fick några av oss sommarjobb på en byrå i London. De hade jobbat med kunden som lagt briefen och hade fått koll på oss därifrån.

Hur hinner man egentligen delta i tävlingar samtidigt som man pluggar?

RB: Det är absolut inget måste att tävla, men har man energin och tycker det är kul så jobbar man mellan lektioner och skoluppgifter. Skolan är fortfarande prio. Personligen ser jag inte tävling och skola som två separata delar; man lär sig sjukt mycket av både och. Jag tar gärna en del av min fritid och lägger på tävlingar. Man lär sig en hel del av processen att sitta sent om kvällarna och lägga ner någon helgdag här och där.

MS: Man hinner inte göra det mellan nio och fem. Om man ska göra tävlingar måste man räkna med att man kommer lägga ner helgerna också.

VJ: Energin som finns i det här huset, jag tror man skulle kunna driva ett litet land på den. Det är precis samma energi under tävlingssäsonger, de flesta större tävlingar ligger samtidigt. Så mycket energi som folk lägger ner här, det är imponerande.

RB: Jag tror att det är det som bygger sammanhållningen här på Berghs. Alla jobbar mot ett slags gemensamt mål, vare sig det är One Show eller D&AD eller något annat. När man sitter här sent en söndagskväll och det sitter massa andra omkring en. Det är det jag älskar med den här skolan, den sammanhållningen.

Är tävlingar för studenter lite av ett outtalat måste på Berghs? 

MS: Absolut inte. I slutändan handlar det om att göra case man är nöjd med och vill ha i sin portfolio.

VJ: På det sättet ska det faktiskt bli skönt att komma ut i arbetslivet, att få tävla med saker man redan gjort. Det vi gör nu gör vi för tävlingen, men sen blir det ju så att då har du gjort arbetet och är det bra kan du tävla med det.

RB: Men egentligen, vem säger att en tävlingsjury vet vad som är det är det bästa. Du kan visa upp samma case som inte gick bra i en tävling för en byrå och de tycker det är jättebra. Och vice versa.

MS: Det är svårt att säga varför man själv tävlar. Men dels är det nog för att man lägger mycket tid på bidragen och då får ut bra grejer, när det gäller skoluppgifter kommer det nya hela tiden och man hinner kanske inte alltid skruva till dem perfekt på samma sätt som i tävlingar. Och sedan är det rätt roligt att ha något därute som man kan gå och hoppas på.

Minns ni vilket tävlingsbidrag eller skoluppgift ni varit allra nöjdast med?

MS: Nej, faktiskt inte. Man lägger dem bakom sig ganska fort.

RB: Portfolion vi använde när vi sökte praktik i april kan innehålla saker vi absolut inte skulle ha i portfolion nu, några månader senare.

VJ: Man lägger det bakom sig och tittar framåt hela tiden. Vi hade väldigt roligt när vi jobbade och i slutändan gäller det att ha en hälsosam inställning till tävlingar. Just nu hör man en del som undrar när tävlingarna börjar. ”När börjar tävlingssäsongen” hör man runt om i skolan.

RB: Vi håller det hemligt.

Den 27 september åker Andreas, Michal, Viktor och Rickard till London för att hämta pris och delta vid ceremonin vid YCN.