Den här artikeln är inaktuell (eller gammal).  Här är Berghs aktuella kursutbud!

Från Norge till Berghs

norgefram

John E Njoki, Liz Hvide MacLeod och Hedda Helgesen läste Interactive Communication på Berghs. Hanne Henriette Aune gick utbildningen Grafisk Design. Förutom sin skola (och sina långa namn) har de ytterligare en sak gemensamt: de kommer från Norge. Här berättar de om sin resa från grannlandet i väst till Stockholm och Berghs.

Skrivet av Berghs School of Communication
Februari 16, 2014

Berätta, hur hamnade ni just på Berghs?

Liz: jag hade jobbat länge i spelbranschen och ville ändra inriktning och få fler val senare i livet. Utbildningen Interactive Communication med inriktningen Digital Direction på Berghs låg bra i linje med mina intressen. Det jag framförallt föll för var beskrivningen av Berghs pedagogik, ”learning by doing”.

Hedda: Jag pluggade också Digital Direction. Jag hade läst mediekommunikation och marknads­kommunikation tidigare och var trött på det där superteoretiska som universitetsvärlden innebär, men kände mig ändå inte riktigt färdigpluggad.

John: Jag läste Digital Creative. Jag och min flickvän bodde i Malmö när jag först hörde talas om Berghs, jag hittade en lista på Art Directors Club där Berghs var högt rankad och sökte först till AD. När jag sedan fick höra talas om den här utbildningen ändrade jag inriktning, det kändes helt rätt med kombinationen kreatör och Interactive Communication.

Hanne: Jag hade jobbat som sjuksyster i några år och kände att jag fick alldeles för lite kreativt utbyte i min yrkesroll. Jag läste en illustrationslinje i Norge i två år och efter det ville jag vidare, få mer kunskap innan jag begav mig ut att söka jobb. I en tidning läste jag om Berghs och eftersom jag bott i Stockholm tre månader under en praktik 2006 och har vänner här var steget inte stort. Jag läste Grafisk Design.

Vad tänkte ni om att studera i Sverige innan ni kom hit?

Liz: Jag bodde redan i Sverige och visste att industrin här är attraktiv. Det finns många spännande företag och många möjligheter till spännande gästföreläsare som kan inspirera från svenska företag.

John: Allt hänger samman internationellt bättre härifrån och utbildningen är väldigt internationellt fokuserad.

Hanne: Nu i efterhand känns det rätt att jag läste grafisk design just vid en kommunikationsskola. Att jag dessutom hört om statistiken att fler än 90 % av studenterna inom ett år fått jobb inom sitt område var mycket lockande. Det, i kombination med att min utbildning hade 6 veckors praktik gjorde att det kändes perfekt för mig.

John: Det var en avgörande faktor för mig också. Att statistiken säger att går du här får du ett jobb inom det du gör.

Hedda: En sak som förvånade mig i början var att det är så många gästföreläsare. Det var någon nästan varje dag, vilket var jättekul. När någon kommer och berättar vad de gör och man tänker oj, det här kan man också jobba med. Det var mycket inspiration, mycket idéer.

Hanne: Inom Grafisk design hade vi handledning vilket går ut på att man får en egen handledare från branschen. Det är bra att ha någon utanför skolan som kan titta på det man gör och ge tips och inspiration.

Hur fungerar det ekonomiskt att läsa i Sverige som norsk?

Hedda: Ungefär som för svenskar. Man söker genom Norges motsvarighet till CSN och sedan får man hela summan i början av terminen. Man kan söka extra lån för att betala en del av skolavgiften också.

Hur löste ni boendesituationen, som ju är svår även för de som kommer härifrån och har mycket kontakter i Sverige?

Hanne: Det gick faktiskt bra för mig. Jag hittade genom Blocket. Men jag hade en timmes resväg med tåg och buss till och från skolan.

Hedda: För oss som förstår svenska går det ganska lätt, men jag tycker synd om de som inte kan svenska. De behöver hjälp att översätta annonser på Blocket och det är ju ett ganska tidskrävande projekt att hitta boende här.

John: Jag bodde i Malmö så jag kunde inte åka och titta på lägenheter när jag sökte. Det var ett hårt arbete, jag svarade säkert på 200 annonser totalt. Det är det enda som gäller, till slut har man tur. Jag minns hur jag svarade på 30 annonser och inte fick ett enda svar. Då sökte jag 70 till och det började trilla in. Idag bor vi 50 meter från Brunogallerian på Södermalm i Stockholm.

Kan ni berätta lite om hur det var när ni började här, känslan första veckan?

Hanne: Förväntningarna var skyhöga och prestationsångesten minst lika hög. Men lärarna har verkligen visat att man får vara den man är och börja från den nivå man befinner sig på. Och utvecklas därifrån.

Hedda: första veckan var det väldigt mycket ”jag kan det här och det här, jag har gjort det och det” och jag kände hjälp, vad kan jag bidra med? Men det försvinner fort när man börjar med sina vanliga lektioner.

Hanne: Jag tänkte att jag säkert hade kommit in bara för jag är norsk…

John: Jämfört med att hitta lägenhet i Stockholm kändes det som att komma in på skolan var en baggis.

Utifrån ert perspektiv, vad kännetecknar den svenska kulturen?

John: I Sverige har ni mer av en egen kultur än i Norge. Ni har fler kändisar, mer musikexport, mer film. Som norsk har jag ibland stora kulturella problem att förstå när svenskar tar upp en person som liknar någon annan, jag vet ju inte vem Bengt Magnusson är! En annan sak jag har tänkt på är att svenskar verkar tycka norska språket är ”kul”. Jag kan säga ett ord som svenskarna jag pratar med inte känner till och så ser jag hur de börjar de le och upprepa ordet och fast jag hade en seriös poäng blir det hade att säga som förlorat. I stället sitter de där och ropar ”konklusioner, konklusioner!”

Liz: Ja, det blir en del skämt om ”kjempefin” och ”kjempenorsk” och så.

John: Det största hindret är nog just att svenskarna är uppe i sin egen kultur. I Norge refererar man mer till utländsk kultur, här är det mer ”Solsidan”.

Liz: Och jag har märkt att man gärna citerar, från Solsidan eller Sällskapsresan eller något, och då sitter jag där och fattar ingenting.

Hanne: Men människor är otroligt trevliga. Anstränger sig för att lära känna en, hälsar och tar i hand och jag minns att jag i början kände oj, wow. På ett positivt sätt.

John: Ja, alla hälsar verkligen på varandra här. Det spelar ingen roll om man inte vet vem det är, alla hälsar och stämningen är uppmuntrande. En annan grej som händer ofta är att om jag möter en svensk och säger ”hej jag heter John” blir svaret i 50% av fallen ”hej, du är norsk, guleböj”. Som att det sitter ihop. Guleböj! Det händer hela tiden.

Hur gick det att läsa på svenska?

Hanne: Jag var ju här tre månader 2006 så jag förstår det mesta. Däremot har jag märkt att det är svårare än jag trott att vara spontan eller skämta på ett annat språk, även om det är ett ”grannspråk” så finns det skillnader. Ibland kan jag bli osäker på om det är ett svenskt eller norskt ord jag har använt och om den jag pratar med verkligen förstod vad jag menade. Man är liksom lite mer på sin vakt när man pratar. Men det blir bättre hela tiden.

Är du intresserad av att höra mer om Berghs utbildningar, kom till vår inspirations- och informationskväll i Oslo den 26 februari! Anmälan och mer information här.