Artiklar

Det är idéernas storlek jag bryr mig om, inte byråns

När Emil Vasseur tog examen från Berghs stod branschen plötsligt still. Pandemin slog till, byråerna slutade rekrytera och kontakterna försvann över en natt. Men genom envishet – och en hel del mejl – tog han sig ändå in i branschen. Här berättar han om vägen från kockyrket till copywriter, varför idéer alltid går före ego och vilket råd han ger till den som sitter med arbetsprovet idag.

Mars 16, 2026

Vilket program gick du och vad jobbar du med nu?

Jag gick det tvååriga programmet Art Direction/Copywriting, som idag heter Creative. Och jag jobbar som copywriter på en reklambyrå.

Berätta lite om din resa till att plugga på Berghs. 

Innan jag sökte till Berghs var jag ungefär 6–7 år in i en karriär som kock. Jag älskade och älskar yrket, men var inte helt såld på livsstilen som kom på köpet. Så jag googlade jobb där man får skriva, eftersom jag alltid gillat att skriva, och då dök en annons för Berghs upp. Shoutout till en duktig growth marketer som köpt AdWords!

Vad tyckte du var mest värdefullt eller lärorikt under din studietid på Berghs?

Att få dyka in med huvudet först i kreatörsyrket för att snabbt lära mig förstå vad en idé faktiskt är. Och nätverket!

Du tog examen mitt under covid. Hur påverkade det din väg in i branschen?

Inte mitt under, utan precis i början! Låt mig beskriva upplevelsen genom att måla en bild: Inför examen hade jag och min art director dialoger med några byråer vi ville jobba på. Jag tror det var tre stycken som kändes spännande, och de verkade taggade på oss också.

Men så landar något plan på Arlanda från Alperna och panik bryter ut i samhället. Vi hör ändå försiktigt av oss till vår kontakt på byrån och undrar om vi kan komma och visa portfolio. Kontakten svarar: "Sorry grabbar, jag letar också jobb nu...". Det var en trist känsla.

Hur fick du ditt första uppdrag efter Berghs?

Tjat. Jag minns att jag just läst stjärnkocken Marcus Samuelssons självbiografi "Yes, Chef" och inspirerades av hur han som ung hade landat sitt första jobb på en stjärnkrog i Paris. Varje morgon ställde han sig ombytt och redo utanför köksingången, bara för att bli avvisad dag efter dag. Tills köksmästaren till slut gav med sig och lät honom komma in och skala grönsaker.

Inte så glamouröst, men han hade foten inne och en chans att bevisa sig.
Min historia är inte lika romantisk, men jag mejlade en byråchef om och om igen tills han vek ner sig. Det tog några månader, men till slut fick jag och min AD börja som praktikanter på halvtid. Vi hade foten inne och en chans att bevisa oss.

Hur viktiga var kontakter från exempelvis Career Day när du började söka jobb?

Under första året i branschen kändes de lite som fyrtorn som man kunde navigera sin egen karriär efter.

Hur skulle du beskriva rollen som copywriter idag?

Jag skulle beskriva copywritern som väktaren av det välskrivna ordet. Förut trodde alla att de kunde skriva. Idag vet alla att de kan det, eftersom deras LLM:er säger det till dem. Därför behövs duktiga copywriters som är duktiga på att skriva på riktigt och håller nivån i våra gemensamma informationsflöden.Under första året i branschen kändes de lite som fyrtorn som man kunde navigera sin egen karriär efter.

I ditt arbete verkar du också vara väldigt involverad i den visuella idén. Hur ser samarbetet mellan copy och design ut i praktiken?

Jag tycker lojaliteten ska ligga hos idén, inte det egna egot. Det innebär att om någon annan i arbetsgruppen hittar på en bra rubrik så väljer man den. Ditt ansvar som copy är att se till att texterna sitter, inte nödvändigtvis att alltid skriva allt själv. Jag tänker att samma sak gäller det visuella. Jag kan ha åsikter, men det är min art directors ansvar att välja den bästa vägen framåt.

Vad ger dig mest energi i den kreativa processen?

Det är en stor lyx att få arbeta med att stanna upp och försöka se världen från olika håll och ta in så många vinklar som möjligt. Jag känner mig dagligen som en slags munk som sitter och vänder och vrider på komplicerade livsfrågor, förutom att frågorna jag vrider och vänder på handlar om ost, försäkringar och kollektivtrafik, snarare än om varför livet är lidande. Även om det också kommer på tal med jämna mellanrum.

Du arbetar idag på en mindre byrå som ligger i Linköping. Vad var det som lockade dig dit?

Bra fråga. Kanske den kreativa höjden och ambitionen som jag upplevde att Markus har. Det är idéernas storlek jag bryr mig om, inte byråns. Att jag bor i Stockholm och att kontoret ligger i Linköping är inte heller något större problem. Vi jobbar faktiskt som problemlösare, och vår bransch är rätt hybrid, så vad är 20 mil hit och dit?

Hur viktigt är personkemi när man väljer byrå eller team?

Bra personkemi tror jag landar i bättre idéer, eftersom man vågar visa sig sårbar när man känner sig trygg med sina kollegor. Då vågar man gräva lite djupare och då hittar man roligare idéer. Så helt avgörande, i alla fall för mig.

Vad är fördelarna med att arbeta i ett litet team?

Många saker. Snabbhet och flexibilitet såklart. Men en rolig och lite oväntad fördel med att jobba på en mindre byrå är att det inte finns utrymme för skitsnack och skvaller om chefer eller andra kollegor. Alla större arbetsplatser jag varit på har alltid präglats av en del skvaller och skitsnack. Vilket är kul, men kanske inte det bästa för kulturen.

Ur ett affärsperspektiv känns det där med stor vs. liten byrå som en intressant och aktuell fråga. Att vara stor kändes viktigare förut, men det kanske har förlorat sitt egenvärde när våra arbetsprocesser demokratiserats av AI och andra effektiviserande verktyg.

Vad gjorde du annorlunda i ditt andra arbetsprov jämfört med det första?

Andra gången jag sökte var det anonymt. Av någon anledning vågade jag vara mer personlig, ta ut svängarna och göra ett mer passionerat jobb när jag inte behövde sätta mitt namn på det.

När du tittar tillbaka på det idag – vad tror du gjorde att du kom in andra gången?

Jag hade bytt inställning till "Fuck it, jag kör". Jag vågade med andra ord ta i mer, eftersom det värsta som skulle kunna hända redan hade hänt en gång.
Jag hade redan fått ett nej.

Vilket råd skulle du ge till någon som ska göra arbetsprovet idag?

Försök inte lista ut vad personen som läser ditt arbetsprov tycker är bra. Utgå från vad du själv tycker är bra och spring på det.

Har du några tips till någon som sitter och jobbar med sitt arbetsprov?

Våga slänga allt och börja från början om du kommer på ett roligare spår. De som bedömer arbetsproven har ett vältränat öga för att vaska fram guldkorn bland ansökningarna. Jag tror det är viktigare att det finns potential än att allt ser perfekt och genomarbetat ut. Lycka till!