Fy f-n för Almedalen

Almedalsveckan sägs vara världens största demokratiska mötesplats för samhällsfrågor. Ytterligare ett bevis på att lagom-Sverige egentligen kanske bara är en lite självgod etikett vi hasplar ur oss i mjugg, medvetna om att vi faktiskt är ganska extrema jämfört med merparten av världens länder. Till vårt försvar oftast till det bättre. Eller som Scott Galloway, en av världens stora profiler inom ekonomi- och samhällsfrågor nyligen konstaterade; ”Sweden has figured it out”. Lite skönt ändå att ha som backup i Almedalen. För där, med några få undantag, är vi mer fokuserade på vad Sverige inte riktigt har greppat, gjort eller hållit fast vid så som vi önskar. 



Och vi var många som gick genom Visby ringmurs portar med angelägna saker att säga. Så många att man kan börja tala om Almedalar i plural, långt ifrån mitt första besök tidigt 90-tal. Då var Almedalen enbart en politisk mötesplats, idag fylls Visby av regioner, myndigheter, intresseorganisationer, fackföreningar, branschföreningar, företag och givetvis media. Och som det ofta blir på en campingplats bildas kluster som cementeras över åren; där är alla tech-företag och start-up, där är regionerna och där är medierna. Även den fysiska arenan Almedalen blir alltså en filterbubbla där vi översköljs med mer av det vi redan vet och tycker utan att doppa tårna i andras ekokammare, som har samma rundgång, men för en annan publik. Men motsatsen är givetvis också en möjlighet. Visby är en liten plats och Almedalen en unik möjlighet att ta in mängder av nya kunskaper och insikter utan att stegräknaren går i glädjespinn.

Oavsett strategi så är veckan i Almedalen ett flipperspel av intryck. Låt mig dela några ur ett kommunikativt perspektiv. 

Först det uppenbara. Det är valår. Och statistiken som precis landade visar på ett betydligt större politiskt engagemang än föregående år. Trevligt. Men också lite obehagligt. Varför präglas andra år av politiskt ointresse? Almedalen är ju tänkt som en mötesplats där politiker kan fånga upp tankar, inte nödvändigtvis bara förmedla sina egna. Det var en reflektion som kom tillbaka i många samtal i Visby, en upplevelse av att våra folkvalda allt mer talar till oss, inte med oss. Inte ens när hela konceptet är skapat för dialog? Extra bekymmersamt att flera närvarande politiker och politiska tjänstemän inte kunde gå utanför sina förskrivna manus. Kanske är en bättre lösning ur ett miljömässigt perspektiv att helt enkelt använda AI-avatarer nästa gång för att spara in på resor och det sinande gotländska vattnet. För att vara fysiskt i Almedalen utan att våga eller vilja resonera och spekulera känns som ett slöseri. 



En annan form av kommunikation som verkligen gör sig bra i Almedalen är manifestationer. Svårt att få till i vardags-Sverige för ofta är det bara irriterade pendlare och än värre, kanske blivande föräldrar på väg till förlossning, du får framför dig när du limmar fast dig på E4:an. Inte ansvariga politiker. Men i Almedalen är potentialen för jackpot avsevärt mycket bättre, här står personer med inflytande i varje gathörn. Några tog vara på chansen, men som med all kommunikation finns risk för att budskap och effekt inte alltid går helt i synk. Region Gotland och WaterAid fanns på plats nere vid strandpromenaden där Almedalsbesökare med modet att skippa morgonduschen för att istället tvätta av sig i havet fick “Badborgarmärket” att stolt visa upp under dagen. Inget fel i den ambitionen, tvärt om, bara bra. Utmaningen kom med havsvattnets lite gurgliga och slemmiga konsistens som enligt ryktet gjorde att både en och flera badborgare fick gå hem och duscha sig rena efteråt. Kommunikation är svårt helt enkelt.

Sannolikt hade Flygvapnet en liknande tudelad känsla efter sin manifestation när Visby klockan fyra på eftermiddagen, mitt under pågående seminarier, plötsligt blev en krigszon. JAS-plan dundrade in på låg höjd och svarta helikoptrar bidrog med sitt karaktäristiska smatter och avancerade stunts. Med löpsedlar runt Visby om att Putin planerar att ”Testa Nato i närtid” fick manifestationen för att fira flygvapnets 100-årsjubileum en lite knepig kontext. Både för oförberedda Almedalsbesökare och därtill ett par tusen kanske än mer oförberedda utländska turister. För vissa gav det öronbedövande mullret en skön känsla av försvarsmakt, andra fick glansiga ögon och en klump i magen som höll i sig och gav upphov till många spontana terapisamtal senare på kvällen. All kommunikation sker på mottagarens villkor.

Nu undrar du säkert, med bara några enstaka meningar kvar på texten, om rubriken var ett clickbait? Faktiskt inte. Det är ett direkt citat från en person som du absolut skulle känna igen. Hen, med sällskap, var på väg genom lobbyn på ett av Visbys hotell mot taxin som väntade utanför. “Fy fan för Almedalen”. Kanske var det värmen i tälten, panelsamtal som inte gav något, tråkiga manuskort eller samvetskval för den akuta vattenbristen. Kanske mötte hen en gammal flamma som har åldrats lite mer Instagramvänligt. Vem vet. Jag tycker i alla fall att hen har fel. Almedalen är trots alla sina brister en unik plats i världen.   

 

Skrivet av: Joakim Thulin, Head of Insights Berghs School of Communication