Till minne av Björn Ericstam

Den här texten är skriven av Bo Bergström till minne av vännen Björn Ericstam, tillika tidigare lärare på Berghs.

En sedan länge aggressiv sjukdom blev honom övermäktig. Björn
avled fredagen den 24 augusti och världen är sig inte riktigt lik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som scriptwriter, copywriter, fotograf, konstnär, filmare,
filmproducent, eventmakare, varumärkesbyggare, utbildare, föreläsare
fick det vetgiriga Sverige och utland ta del av hans breda och djupa
kunskap. Korsbefruktad, gränsöverskridande, nästan gränslös. En
fascinerande människa.

Björn var kommunikatör ut i fingerspetsarna. Många, många som
under årens lopp engagerat honom för utbildningar i Den sköna
konsten att berätta, dramaturgi, kommer att sakna honom. Alla
lyckligt inspirerande elever kommer längtansfullt minnas honom. Den
stora skara reklamproducenter som fått njuta av hans skickliga
handlag i text, reklamfilm, i praktfulla visuella föreställningar och
ståtliga event, kommer med orolig sorg försöka hitta en likvärdig
leverantör.

Vi saknar honom redan, hans underfundiga humor, hans brinnande
intresse för och outtröttliga upptagenhet av pedagogik, hans ständiga
sökande efter hur saker och ting hänger ihop och fungerar, Han såg
kommunikativa möjligheter i sådant vi andra bedömde som banala
vardagligheter. Som i en ingivelse fick han det brölande flyglarmet
15.00 varje första måndag i månaden att bli en bärare av budskap.
Vi sörjer hans varma humanism, hans generösa medmänsklighet som
vi alla berördes av och fick förmånen att njuta av. Vi vänner, vi
kollegor, alla studenter, alla uppdragsgivare.

Björn och jag lärde känna varandra på Münchenbryggeriet där Berghs
under nittiotalet var inhyst. Fyra klassrum längst ner i korridoren intill
varandra med ständigt öppna dörrar bildade en slags
kommunikationens vägkorsning. Där huserade Tidningsdesign med
ämnesansvarige Lars Andersson, Owe Gustafsons Art1, mitt klassrum
Art2 och scriptwriting/copywriting med Björn och Anne Otto. Ett
starkt gäng.

Björn skapade en smältdegel ständigt påfylld av en strid ström av
aktuella och intressanta yrkesmänniskor. Colin Nutley förklarade hur
han utifrån sitt engelska kynne publikfriande lyckades skildra
sommarsverige i motljus. För Pelle Berglund var ingen film omöjlig att
psykoanalysera och utan förvarning stormade Galenskaparna från
Göteborg in. Betydligt mer sansat anlände tre nyskapare från
Paradiset. Och lämnade styrkta och stärkta studenter efter sig.
Vi lärare insåg tidigt styrkan i att riva väggar och korsa de olika
yrkesinriktningarna. Vi har senare alltid känt oss som pionjärer i
skolans vision om att sudda ut gränser mellan yrkesroller som
exempelvis copywriters och art directors och forma dem till
kreatörer helt enkelt. Björn ställde sig i framkant i denna strävan.
Med ett kluster av skickliga kommunikatörer från branschen och från
skolans lärarkår skapades ett krävande projekt, A&O, som innebar
snabb kreation från fredag 09.00 till redovisning måndag 13.00.
Björn och jag kämpade sida vid sida ett antal gånger och hans breda
kompetens blev enormt uppskattat genom hisnade utvikningar och
pedagogiskt input från angränsande områden. Inspirerande,
humoristiskt, tänkvärt, etiskt.

Vårt samarbete fortsatte under årens lopp genom att bjuda in
varandra till våra respektive utbildningar och kurser. Björn var en
mycket uppskattad gästlärare i bildkommunikation som jag ansvarade
för inom ramen för Berghs Photography. En gång Berghs, alltid
Berghs, som vi sa till varandra.

Till skolans 75-årsfirande blev vi tillfrågade att tillsammans föreläsa
om reklamens utveckling från förr till nu. Givetvis tackade vi ja och
möttes av applåder när vi gjöt samman våra olika synsätt,
erfarenheter och favoriter. Tyvärr blev det blev vårt sista ”gig” (som
Björn gärna kallade våra uppdrag).

Här hittas Björns sista föreläsning på Berghs.

Björn, vi saknar dig.

Bo Bergström
Författare, föreläsare, creative director

Taggar: