Så skapar vi psykologisk trygghet i klassrummet

Hej Patrik! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet?
– Jag försöker alltid vara extra tydlig med syftet med varje övning och varje lektion jag håller. Jag är också noga med att berätta om jag gör ändringar i en övning eller en lektion. När jag är transparent med hur jag jobbar, och berättar att jag till exempel ändrat mig eller flyttat något, så visar det att jag är mänsklig, kan ha fel och vågar vara öppen för feedback. Jag kan säga: Efter att ha lyssnat på er förra lektionen har jag ändrat i dagens övning med förhoppning om att …..

Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– När jag gick i högstadiet var jag vansinnigt blyg och vi hade fått lämna in förslag på förbättringar,  anonymt, trodde jag, men läraren ville prompt veta vem som skrivit en lapp, som råkade vara min. Jag kunde inte förmå mig att ställa mig upp och säga att det var jag…

Hej Helena! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet?
– Jag leder ofta krisövningar, en situation som är väldigt välbekant – och rolig – för mig, men som för deltagarna kanske är första gången. För att brygga över det gapet försöker jag vara tydlig med vad uppgiften består i och att det är okej att testa och misslyckas. Fokus är lärande, inte att allt blir perfekt. Jag ser också till att lägga en stund på att fånga upp deras egna tankar och erfarenheter innan vi kör igång, så att alla har hunnit landa i uppgiften och vad som förväntas av dem. Att förstå och att kunna är dessutom olika saker och det måste, utöver tydligheten, också få ta tid att lära sig saker.

Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– I situationer där man förväntas redovisa något eller ha en åsikt utan att ha fått grundläggande förutsättningar blir jag själv riktigt otrygg och ibland frustrerad. Det är inte ovanligt att en lärare som själv behärskar ett ämne och är genomtrygg med det underskattar en uppgifts komplexitet. Ett mycket konkret exempel var min danslärare när jag var tonåring som själv inte insåg skillnaden mellan att ha sett ett steg och kunna utföra det. Hon krävde helt enkelt att eleverna skulle göra rätt på en gång utan att ha testat. Klev man fel förutsatte hon att man inte hade förstått, men så var det ju inte. Jag behövde lite tid att testa bara.

Hej Geta! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet?
– Vid första lektionstillfället får deltagarna fundera igenom och berätta om sina utmaningar kopplade till rollen och kursen. Det bidrar alltid till att skapa gemenskap, eftersom många känner igen sig och kan känna trygghet i att det finns förståelse i rummet. ”Det är inte bara jag som har det så här och brottas med de här sakerna.” Deltagarna får även dela med sig av sina förväntningar på kursen samt eventuella farhågor. Även detta upplevs som avväpnande. I ett nästa steg får klassen gemensamt ta fram en form av socialt kontrakt. De resonerar sig fram till hur de vill ha det tillsammans under kursen, vad de behöver för att kunna lära sig på bästa sätt och vad som inte känns som ett ok beteende. En övning som svetsar samman.

Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– Jag har nog alltid gillat skolan och känt mig trygg men jag kan minnas lärare, framför allt på högstadiet där man befinner sig i en tid i livet som kan vara tuff för de flesta, som mer eller mindre ägnade sig åt mobbning. Lärare som tydligt favoriserade vissa och faktiskt retade andra. Inget som bygger en trygg grupp direkt. Under mitt år på high school i USA var det väldigt tydligt med klasskillnader där vissa lärare inte riktigt behandlade alla elever med samma respekt.

Hej Micke! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet? 
– Copywriters är extremt exponerade för kritik. Kunderna har synpunkter på deras texter, arbetskamraterna tycker och tänker, konkurrenter gillar eller ogillar. Alla tycker de har rätt till en åsikt och uttrycker den gärna. Mer eller mindre genomtänkt. Kommentarer som kan såra, även när det inte är avsikten.

Därför måste studenterna tränas i att ta emot kritik och bemöta den. Redan första dagen, första timmen, läses allas texter upp i klassrummet på min kurs, högt. Offentligt för alla. Alla får höra allas texter. Skrämmande i början, mycket utvecklande med tiden. De lär sig att höra skillnaden på det som är allmänt tyckande, och det som är kunskapsbaserade invändningar. Att utveckla, förbättra, argumentera. En copywriter får gärna både ha elefanthud och vara en skör viol samtidigt. Elefanthud nog att stå emot dumheter. Violens känslighet för att ha förmågan att beröra läsaren. 

Genom att öppet tala om att detta är ett ganska utsatt yrke, och samtidigt systematiskt bygga upp kunskap om arbetsmetoder, teknik och stilistik, skapas en trygghet i att veta hur man gör och varför. Kunskap ger makt att både stå emot dumheter och lyssna på det som utvecklar.

Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– När jag gick i högstadiet hade vi en lärare som uppenbart favoriserade vissa elever och samtidigt misskrediterade andra. En djupt otrygg miljö – för alla.

Hej Anders! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet? 
– Jag försöker skapa en lärmiljö där det är tillåtet att inte kunna, att ställa frågor och att göra misstag. I början av varje utbildning är jag tydlig med att kursen är en experimentverkstad snarare än ett prov. När vi arbetar med AI uppmuntrar jag deltagarna att testa idéer, dela halvfärdiga tankar och berätta om sådant som inte fungerar. Ett konkret arbetssätt är att jag själv visar misstag och mindre lyckade exempel. Det signalerar att lärande handlar om att utforska snarare än att prestera perfekt. Jag använder också strukturerade reflektionsövningar och återkoppling där fokus ligger på vad vi kan lära oss av erfarenheterna snarare än på rätt eller fel svar. När deltagarna märker att alla befinner sig i en lärprocess ökar både engagemanget och viljan att bidra.

Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– Jag minns flera utbildningstillfällen där lärare ställde frågor till gruppen och väntade på att någon frivilligt skulle svara. Ofta blev det samma personer som tog ordet medan andra, inklusive jag själv ibland, valde att vara tysta trots att vi hade tankar och frågor. I efterhand tror jag att lärmiljön hade blivit mer inkluderande om läraren använt metoder där alla först fick tid att tänka själva eller diskutera i mindre grupper innan svaren delades i helklass. Det hade sänkt tröskeln för deltagande och gjort att fler röster kom fram. Jag har tagit med mig den erfarenheten i mitt eget arbete som utbildare och försöker skapa strukturer där alla får möjlighet att bidra på sina egna villkor.

Hej Emma! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet? 
– En viktig aspekt tycker jag handlar om att det ska vara okej att både säga vad man tycker och säga att man inte förstår. Om den psykologiska tryggheten inte finns så innebär det att deltagarna riskerar att sitta på en kurs man ändå investerar mycket såväl tid som pengar i, utan att få ut det man ska från den. Det skulle kännas väldigt olyckligt. En annan aspekt handlar om att jag som lärare måste fördela ordet och utrymmet, det är lätt att de som är extra engagerade får mycket plats och taltid och där är det viktigt att försöka skapa ett klimat så fler kan och vågar bidra. Det är ju de samlade perspektiven som skapar den fina lärmiljön som är Berghs signum.

Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– Jag tänker på alla de där tysta eleverna när jag växte upp, de som inte tog någon plats och som aldrig heller fick någon plats för att läraren inte såg dem. En annan situation handlar om de förhatliga valen på idrotten, där man skulle peka på klasskompisar för att välja dem till sitt lag. Jag var ganska bra på sport så jag blev ofta vald tidigt, men det var verkligen samma barn – oftast tjejer – som varje gång blev de som liksom fick fördelas ut. Jag gissar att ingen av dem blev så sugen på att fortsätta sporta som vuxen efter det.

Hej Jens och Linda! Hur skapar ni psykologisk trygghet i klassrummet?
– När vi tar oss an nya klasser brukar vi börja med en övning där eleverna får möjlighet att lära känna varandra. Vi pratar om deras bakgrund, förväntningar, förhoppningar och drömmar. De får skriva, rita och dela tankar med varandra.

När vi visar människan bakom rollen som elev så ökar också förståelsen för varandra och det blir lättare att känna tillhörighet i gruppen. Vi ser att det skapar en miljö där fler vågar komma till tals, ställa frågor och dela sina tankar. För oss är det ett första viktigt steg för att bygga psykologisk trygghet i klassrummet.

Vill ni dela något minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande?
– När vi resonerade kring den här frågan så kom Linda direkt att tänka på en period under mellanstadiet då hon gick i en väldigt stökig klass där lärare och kom och gick på löpande band, och miljön var allt utom trygg och inkluderande. Vändningen kom med en lärare som satte upp en teaterföreställning med klassen där alla elever fick en roll att spela. Det pratas ofta om att inte spela en roll utan att kunna ta hela sig själv till arbetsplats eller skola när det gäller psykologisk trygghet. I den här klassen på mellanstadiet behövdes nya roller för att bryta negativa mönster, för att därefter kunna bygga upp en ny trygghet. Läraren som hette Vaino visste precis vad hon gjorde i det här klassrummet på 80-talet

Hej Emil! Hur skapar du psykologisk trygghet i klassrummet? 
– Eftersom jag undervisar online tänker jag att psykologisk trygghet behöver byggas väldigt medvetet. För mig börjar det i starten av kursen: att skapa ett lugnt och välkomnande sammanhang där deltagarna känner att de inte behöver prestera perfekt direkt. Jag vill att det ska kännas okej att vara ny, att vara osäker och att ställa frågor. Jag försöker också vara tydlig med upplägg och förväntningar, eftersom tydlighet ofta skapar trygghet. Och i ett digitalt klassrum är det viktigt för mig att det finns plats för olika sätt att delta –  alla behöver inte ta ordet på samma sätt eller i samma tempo.
 
Har du ett eget minne från skolbänken där läraren misslyckades med att göra miljön trygg och inkluderande? 
– Jag minns situationer där några personer tog mycket plats och där läraren inte riktigt fångade upp gruppdynamiken. Då kunde det lätt kännas som att man behövde vara snabb, självsäker och formulera sig “rätt” för att få ta plats. I sådana stunder hade jag önskat att läraren varit mer aktiv i att bjuda in fler perspektiv och skapa utrymme också för de mer trevande och ofärdiga tankarna.