– Vågar be om hjälp! Jag har ett fantastiskt nätverk med kloka människor inom en massa olika områden. Men det som skapar värde är den relation vi har, där det finns en ömsesidighet i att både hjälpa och kunna be om hjälp. Önskar att fler skulle våga göra det! Det finns väl inget som gör oss så glada som att få hjälpa någon vi gillar!?

– Fundera på vad du kan lära dig av motgångarna, vad var det som skedde och varför. Är det du som behöver utvecklas och i så fall hur? Dela med dig av vad som har skett så att du får ut det ur systemet, prata med människor du har nära och litar på. Stannar motgångarna kvar så sätt upp en handlingsplan – bestäm hur mycket tid som det ska få ta och hur du ska hantera det, tänk på det som en annan utmaning i karriären och bemöt det därefter.

– Jag har en väldigt djupt förankrad positiv grundinställning. Jag ser sällan motgångar bara av ondo, oftast kommer det något positivt ur det och man får chansen att lära sig något nytt. Det senaste året är ett exempel på det, det har varit tufft på många sätt men jag har utmanats och fått många nya erfarenheter, kontakter och perspektiv som kommer att vara till stor nytta framöver.

– Jag kan i efterhand se att motgångar ofta varit värdefull vägledning. Att jag genom att acceptera motgångarna har utvecklats och sett nya vägar öppnas. Mycket värdefull erfarenhet som jag behöver påminna mig om gång på gång. Har behövt både motgångar, distans och perspektiv för att kunna se det här.

– Jag tar ett steg tillbaka och landar i att ”det är bara ett jobb” – även om jag älskar vad jag gör, så definierar det mig inte. Tittar på allt annat som känns bra i livet och brukar ofta landa i att det går att antingen se något positivt i det som hänt, eller som oftast – att det går att lära sig något. 

– Alla som jobbar med reklam brukar ju säga ”Det är BARA reklam” när det går dåligt. Men verkliga motgångar som sexism, överdriven stress och konflikter som inte löser sig tycker jag man ska ta hjälp med från sitt fack eller en jurist. Reklambranschen kan ibland vara tuffare än man bör tåla och t.ex. stress är viktigt att ta tag i och inte bara se som en del av jobbet. Prata med folk utanför branschen är mitt tips!

– Kanske viktigast är att jag har lärt mig att skilja på motgångar och motgångar. Ibland är det en skitsak som snabbt går över om du tar tag i problemet och t.ex. reder ut ett missförstånd. Ibland ger de upphov till en mer ihållande frustration och har något viktigt att säga om du vågar stanna upp och lyssna nyfiket och noga. Något behöver ske. Det kan ge bästa inspirationen att tänka kreativt och göra den förändring som faktiskt behövs och som kanske legat där på lut ett tag. Det ger bra vägledning i livet.

– Att våga dela med sig av det som skaver. Öppna dig och be kollegor eller vänner att lyssna utan att ge råd. Då kommer jag ofta själv på hur jag ska ta mig vidare.

– Jag blir förstås alltid glad när saker går bra så min första reaktion blir nog en känsla av underleverans, vilket jag hatar. Men när jag fått tänka till en minut inser jag att det är absolut nödvändigt att ha motgångar för att få nya perspektiv och utvecklas. Man får bara se till att det inte väger över.

– Jag behöver oftast få stanna upp och sortera tankarna lite, ibland tillsammans med en klok vän. Sedan gäller det att ställa om och tänka i nya banor. Hur kan jag jobba med de nya förutsättningarna för att det ska bli så bra som möjligt? Och så tror jag verkligen på att våga säga till när något inte känns bra. Om andra vet vad du tycker och känner så ökar möjligheterna till att förändra situationen.

– Bra fråga! Jag blir såklart frustrerad över att det ibland inte blir som jag tänkt men då försöker jag att ta ett steg tillbaka och identifiera argument, affärsmöjligheter och effektiviseringar samt nyckelpersoner och förklara varför det här är något att satsa på. För att sen presentera det på ett strukturerat sätt och förhoppningsvis få igenom idén.

Deeped: Faktiskt rätt enkelt. Jag pratar med Sarah. Att ha nån som är så olik och så lik en själv, och som förstår vad man är med om – och samtidigt alltid kan vara kritisk. Det är en gåva och det som gör att det fortfarande är roligt. Sen för mig, som en gång var ungdomspräst, så tänker jag “ingen kommer att dö åtminstone” när det är struligt eller saker går fel.

Sarah: Samma som Deeped. Jag pratar med honom. Det är guld värt att ha någon att kunna vända sig till. Någon som både kan branschen, dess utmaningar och dessutom känner mig på det sätt som han gör.

– Hitta bra kollegor som kan ge en perspektiv på misslyckandet eller motgången. Oftast är det inte lika illa som det känns just då. Eller tänka att även steg i fel riktning leder en till oväntade och spännande platser och möjligheter ibland. Om inget av det funkar är det bara att bryta ihop och komma igen: ”what doesn’t kill you makes you stronger”.

– Andas, pratar med en god vän eller sover på saken.

– För mig har det hjälpt att börja visualisera vad som skett och inte minst min egen roll och ansvar i det hela. Vad handlar det om egentligen? Är det själva händelsen eller är det hur det kändes för mig eller om någon annan var inblandad, hur kändes det för hen? Eller kanske har t o m min identitet fått sig en törn och behöver utforskas? Finns så mycket att lära sig här och då blir det snarare personlig utveckling än en motgång.